Datenschutzbehörde (DSB) anser att personuppgiftsansvarigs behandling av personuppgifter varit förenlig med kravet på rättslig grund enligt dataskyddsförordningen (GDPR).
Av beslutet framgår att det aktuella fallet handlar om ett beslut av DSB om avslag på ett klagomål från en make som under ett skilsmässoförfarande hävdade att hans rätt till konfidentialitet kränkts. Förfarandet uppstod i huvudsak när den klagande (maken) genomgick en skilsmässa. För att beräkna hans underhållsbidrag hade hans fru gett en part i uppdrag att utarbeta ett ”expertutlåtande” om vad klaganden var skyldig i underhållsbidrag. Expertutlåtandet innehöll beräkningar som den klagande var skyldig frun, och baserades på offentligt tillgängliga siffror. Klaganden hävdade dock att informationen erhållits, undersökts eller behandlats på ett olagligt sätt och att den därför kränkte hans rätt till konfidentialitet enligt den då gällande dataskyddslagen.
DSB gjorde följande konstateranden: Klagomålet i fråga härrörde från olika förfaranden, där hustrun har gett en medverkande part i uppdrag att utarbeta ett expertutlåtande om hennes underhåll och om fördelningen av egendom efter äktenskapet.
Det gick dock inte att fastställa hur den medverkande parten fått tillgång till uppgifterna med undantag för de offentligt tillgängliga uppgifterna. Enligt § 1.1 i den österrikiska dataskyddslagen från 2000 har var och en rätt till konfidentialitet för de personuppgifter som rör honom eller henne, särskilt när det gäller privat- och familjeliv i den mån det finns ett skyddsvärt intresse. DSB ansåg att det inte fanns något sådant intresse.
Den klagande hävdade också att insamling, lagring, överföring, offentliggörande och tillgängliggörande av hans personuppgifter till tredje part hade skett utan rättslig grund och därför kränkte rätten till konfidentialitet.
Klaganden hävdade vidare att det inte var möjligt att fastställa hur den berörda parten (den part som hustrun anlitat) fått tag på klagandens ekonomiska personuppgifter och att klagomålet om skydd för personuppgifter därför måste avvisas på grund av en kränkning av rätten till konfidentialitet.
DSB drog slutsatsen att behandlingen inte utförts i den klagandes vitala intresse och att det inte fanns något samtycke till behandlingen i samband med expertutlåtandet. Därför uppstod frågan om huruvida någon av parternas överordnade berättigade intressen var inblandade. Vid intresseavvägningen enligt 1 § 2 mom. i den österrikiska dataskyddslagen väger intresset av skyldigheten att fullgöra ett avtal utan brister tyngre än klagandens rätt till konfidentialitet i detta fall.
Behandlingen av den klagandes personuppgifter var därmed laglig på grund av att det fanns ett övervägande berättigat intresse för den klagandes hustru.