Den österrikiska federala förvalningsdomstolen Bundesverwaltungsgericht (BVwG) anser att rätten till radering enligt artikel 17 dataskyddsförordningen (GDPR) är en personlig rättighet för den avlidne som inte kan ärvas eller på annat sätt överföras till en annan part.
Av domen framgår att klaganden lämnat in ett klagomål till den österrikiska dataskyddsmyndigheten Datenschutzbehörde (DSB) mot Österrikes federala ministerium för digitala och ekonomiska frågor för brott mot hans rätt till sekretess enligt den österrikiska dataskyddslagen. Efter en begäran om förtydligande från DSB uppgav käranden att hans rätt till radering i enlighet med artikel 17 GDPR kränkts. Eftersom DSB avvisade klagomålet som ogrundat överklagade käranden beslutet till den federala förvaltningsdomstolen BVwG. Innan förfarandet kunde inledas avled käranden.
På grund av klagandes död var BVwG tvungen att avgöra om rätten till radering kan ärvas av den klagandes arvingar. BVwG hänvisade till ett beslut från 2016, där Österrikes högsta förvaltningsdomstol slagit fast att rätten till tillgång är en högst personlig rättighet och därför inte kan ärvas eller på annat sätt överföras till en annan part. Personliga rättigheter är till sin natur knutna till en specifik levande person. Ett av domstolens argument var att rätten till tillgång inte nödvändigtvis medför ekonomiska konsekvenser. BVwG tillämpade samma logik på rätten till radering och avvisade målet, inget överklagande beviljades. Enligt BVwG är rätten till radering enligt artikel 17 GDPR en högst personlig subjektiv rättighet för den avlidne som inte kan överföras enligt civilrätten.
Enligt dataskyddsmyndigheten utgjorde detta en överträdelse av artikel 17 GDPR.