Landgericht Berlin (LG Berlin) har fastställt att YouTube-kanalens operatör olovligen använt en AI-genererad röst som efterliknade en känd skådespelares röst utan samtycke, och ålagt YouTube-kanalens operatör att betala 4 000 euro i form av en fiktiv licensavgift för den obehöriga användningen. Domstolen konstaterade även att användningen av en AI-genererad röst som efterliknar en verklig person kan utgöra behandling av personuppgifter enligt dataskyddsförordningen (GDPR).
Bakgrund
Den registrerade är en välkänd skådespelare och professionell röstskådespelare. YouTube-kanalens operatör drev en YouTube-kanal med en tillhörande webbutik där produkter med koppling till kanalens politiska budskap såldes.
YouTube-kanalens operatör publicerade två politiska satirvideor på YouTube där en AI-genererad röst användes som nära efterliknade den registrerades röst. Tittare identifierade i kommentarerna rösten som den registrerades. Videorna avslutades med hänvisningar till webbutiken.
I september 2023 kontaktade den registrerade YouTube-kanalens operatör och invände mot användningen av rösten samt begärde att den skulle upphöra och att juridiska kostnader skulle ersättas. YouTube-kanalens operatör lämnade in en förklaring om att upphöra med användningen men vägrade att betala ersättning, med motiveringen att rösten var syntetiskt skapad, förvärvad lagligen från en AI-leverantör och använd i satiriskt syfte snarare än i reklam.
Den registrerade hävdade att den AI-genererade rösten utgjorde en användning av hans personliga röst, att behandlingen skedde utan samtycke och att användningen gav intrycket att han stod bakom videorna och produkterna. Han begärde ersättning motsvarande hans normala licensavgifter samt ersättning för juridiska kostnader.
Domstolens bedömning
LG Berlin fann inledningsvis att YouTube-kanalens operatör hade gjort intrång i den registrerades rätt till sin egen röst. Domstolen konstaterade att det allmänna personlighetsrättsliga skyddet omfattar rätten till den egna rösten, även om denna rätt inte är uttryckligen reglerad i lag.
Även om rösten var AI-genererad var det fråga om en imitation av den registrerades röst. Domstolen bedömde därför användningen på samma sätt som om imitationen hade utförts av en mänsklig röstimitatör. En inte obetydlig del av målgruppen skulle, på grund av likheten mellan rösten i videorna och den registrerades välkända dubbningsröst, kunna anta att den registrerade hade medverkat och tillhandahållit rösten. Kommentarerna till videorna stödde denna bedömning.
Domstolen fann därefter att intrånget var otillåtet. Användningen tjänade enligt domstolen YouTube-kanalens operatörs kommersiella intressen. Även om videorna innehöll satir och politisk kritik var användningen av den registrerades röst inte en satirisk kommentar om honom eller hans röst. Rösten användes i stället för att göra videorna mer attraktiva och därigenom locka fler internetanvändare. Webbutiken, som var kopplad till videorna, skulle också gynnas av detta. Den kommersiella användningen var därför det primära syftet.
YouTube-kanalens operatörs påstående att han hade betalat AI-leverantören för rösten och därigenom förvärvat en användningsrätt förändrade inte bedömningen. Det hade inte visats att den registrerade hade samtyckt till att hans röst användes för att skapa en motsvarande AI-röst och att denna därefter gjordes tillgänglig för tredje man för kommersiella ändamål.
Domstolen fann också att intrånget var allvarligt eftersom tittarna kunde få intrycket att den registrerade identifierade sig med videornas innehåll och de produkter som marknadsfördes genom webbutiken. Detta kunde enligt domstolen påverka den registrerades anseende negativt. Det fanns dessutom ingen uppgift om att rösten var AI-genererad.
YouTube-kanalens operatör åberopade yttrande- och konstnärlig frihet enligt den tyska grundlagen. Domstolen konstaterade att han hade rätt att uttrycka politisk kritik och skapa satir om den dåvarande regeringens politik. Denna rätt begränsades emellertid inte genom att han förbjöds att använda den registrerades röst utan samtycke. Han kunde uppnå samma politiska och satiriska syfte utan att använda en identifierbar imitation av den registrerades röst. Vid intresseavvägningen vägde därför den registrerades intresse av att bestämma över användningen av sin röst tyngre.
Domstolen konstaterade vidare att samma slutsats skulle nås om spridningen av den AI-genererade rösten betraktades som behandling av personuppgifter. Behandlingen skulle då kräva samtycke eller annan tillämplig rättslig grund enligt artikel 6.1 GDPR. Den registrerade hade inte samtyckt till användningen enligt artikel 6.1 (a) GDPR.
YouTube-kanalens operatör kunde inte heller stödja behandlingen på berättigat intresse enligt artikel 6.1 (f) GDPR. Vid den nödvändiga intresseavvägningen vägde den registrerades grundläggande rättigheter och friheter tyngre än de intressen som åberopades av YouTube-kanalens operatör. Som framgått ovan tjänade användningen av rösten främst kommersiella ändamål, samtidigt som den politiska och satiriska kritiken kunde framföras utan att använda den registrerades röst. Domstolen fann också att undantaget för journalistiska eller konstnärliga ändamål enligt artikel 85 GDPR inte var tillämpligt.
LG Berlin ålade YouTube-kanalens operatör att betala 4 000 euro som en fiktiv licensavgift för den obehöriga användningen av rösten, motsvarande 2 000 euro per videoklipp. Vid bedömningen av licensavgiftens storlek beaktade domstolen bland annat den registrerades marknadsvärde som röst, röstens särprägel, YouTube-kanalens omkring 190 000 prenumeranter och att någon tidsbegränsning för användningen inte hade avtalats. Domstolen ålade även YouTube-kanalens operatör att betala 1 155,80 euro för ersättningsgilla juridiska kostnader, jämte ränta.
Praktiska konsekvenser
Domen klargör att en AI-genererad röst som nära efterliknar en verklig persons röst kan omfattas av det personlighetsrättsliga skyddet för den egna rösten, även om rösten är syntetiskt skapad. Om rösten är tillräckligt särpräglad för att en inte obetydlig del av publiken ska förknippa den med en identifierbar person kan användningen innebära ett intrång i personens rätt till sin röst.
Domen visar också att berättigat intresse enligt artikel 6.1 (f) GDPR inte kan åberopas när den aktuella behandlingen, efter en intresseavvägning, inte väger tyngre än den registrerades rättigheter och friheter. I det aktuella fallet fäste domstolen särskild vikt vid att användningen av rösten främst tjänade kommersiella syften och att YouTube-kanalens operatör kunde uppnå sitt politiska och satiriska syfte utan att använda en identifierbar imitation av den registrerades röst.
Domen understryker slutligen att undantaget för journalistiska eller konstnärliga ändamål enligt artikel 85 GDPR inte var tillämpligt i det aktuella fallet. Domstolen gjorde samtidigt klart att politisk satir och kritik i sig inte var förbjuden, det avgörande var att den registrerades röst användes utan samtycke i ett sammanhang där användningen enligt domstolen främst tjänade kommersiella intressen.
Det är samtidigt viktigt att notera att 4 000 euro inte utdömdes som skadestånd enligt GDPR. Beloppet utgjorde en fiktiv licensavgift enligt tysk civilrätt för den obehöriga användningen av rösten. GDPR användes av domstolen som en alternativ rättslig bedömning av samma användning.
TechLaw följer utvecklingen och publicerar löpande inlägg om rättsutveckling och andra aktuella frågor inom dataskydd och AI. Läs mer om hur vi bistår våra klienter inom dataskydd och integritet och artificiell intelligens (AI).
Källa: LG Berlin.
