Münchens högre regionala domstol, Oberlandesgericht München (OLG München), har fattat beslut om utlämnande av kopior av personuppgifter i enlighet med artikel 15.3 i dataskyddsförordningen (“GDPR”). Tvisten inleddes genom en stämningsansökan den 18 januari 2019 där käranden (den registrerade) begärt skadestånd i samband med förvärv av containrar. Käranden hade genom brev i enlighet med artikel 15.3 GDPR begärt kopior på alla personuppgifter som funnits tillgängliga för svaranden (den personuppgiftsansvarige). De svarande skickade information om enskilda uppgifter, men lämnade inte några kopior på uppgifterna som behandlades. Käranden utökade därför sin stämning så att de svarande också skulle åläggas att överlämna kopior på samtliga kärandens personuppgifter.
Enligt domstolen är svarandena skyldiga att förse käranden med kopior av kärandens personuppgifter som behandlats av svarandena avseende uppgiftskategorierna samtalsanteckningar, journalanteckningar, mötesprotokoll, e-post, brev och ritningsdokument för investeringar under perioden 1 januari 1997-31 mars 2018. Domstolen ansåg dessutom att begäran om att överlämna alla handlingar inte ger upphov till några invändningar, eftersom artikel 15.3 GDPR är tillräckligt specifik för att de svarande ska överlämna kopior av alla handlingar som de har i sin besittning.
Vidare konstaterade domstolen att enligt artikel 4.1 GDPR är personuppgifter all information som rör en identifierad eller identifierbar fysisk person och att begreppet enligt denna definition och enligt rättspraxis från EU-domstolen ska tolkas brett. Domstolen ansåg därför att begreppet personuppgifter inte är begränsad till känslig eller privat information, utan potentiellt omfattar alla typer av information, både objektiv och subjektiv, i form av åsikter eller bedömningar, förutsatt att det är information om den berörda personen, och att det senare kravet är uppfyllt om informationen, på grund av sitt innehåll, sitt syfte eller sina effekter, är kopplad till en specifik person. Domstolen ansåg även att brev och e-postmeddelanden från käranden till svaranden i princip ska betraktas som personuppgifter i sin helhet i enlighet med artikel 4.1 GDPR.
Därutöver ansåg domstolen att samtalsanteckningar, aktanteckningar och protokoll som innehas av de svarande och som innehåller information om käranden också ska klassificeras som personuppgifter. Slutligen konstaterade domstolen att den som har rätt till information har denna rätt enligt artikel 15.1 GDPR och en självständig rätt att få kopior tillgängliga enligt artikel 15.3 GDPR. Punkterna 1 och 3 i artikel 15 GDPR är således enligt domstolen två olika anspråk som rör samma sak, personuppgifter, men som skiljer sig åt när det gäller de rättsliga konsekvenserna.