Bundesarbeitsgericht (BAG) anser att videoinspelningar som samlats in av en personuppgiftsansvarig i strid med informationsskyldigheten i artikel 13 dataskyddsförordningen (GDPR) kan användas som bevis i ett arbetsrättsligt förfarande som rörde uppsägning av en anställd.
Av domen framgår att den personuppgiftsansvarige avskedat den registrerade för att ha uppgett att denne befann sig på arbetsplatsen när denne i själva verket hade lämnat kontoret. För att styrka detta påstående använde den personuppgiftsansvarige bilder från kamerabevakningssystemet. Den registrerade invände mot beslutet och hävdade att uppgifter som erhållits i strid med GDPR inte kan användas i ett arbetsrättsligt förfarande mot den registrerade.
Domstolen i första instans biföll den registrerades talan. Den personuppgiftsansvarige överklagade beslutet och förlorade även i andra instans. Den personuppgiftsansvarige väckte därför talan vid BAG som konstaterade att personuppgifter enligt artikel 17.1 (d) GDPR i princip ska raderas när de har behandlats på ett olagligt sätt. I artikel 17.3 (e) GDPR föreskrivs dock ett undantag för de fall där behandlingen fortfarande är nödvändig för att fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.
BAG påpekade även att artikel 17.3 (e) GDPR också kräver en intresseavvägning som styrs av proportionalitetsprincipen. Att försvara sina rättigheter inför domstol är i själva verket en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Den registrerades grundläggande rätt till privatliv och dataskydd bör således vara allvarligt hotad för att motivera en radering. Effekten av ett kamerabevakningssystem på en registrerad är att dennes självbestämmanderätt kan inskränkas. I det aktuella fallet begränsades emellertid inte den registrerade i sitt beteende av kamerabevakningen. Tvärtom begick den registrerade en disciplinär förseelse trots att denne varit medveten om kamerorna. Det som den registrerade åberopade för att begränsa användningen av inspelningen som bevis var inte en grundlagsskyddad rättighet, eftersom dataskydd inte är skydd för olagliga handlingar. Domstolen betonade också att övervakningssystemet inte var dolt.
Mot bakgrund av ovanstående biföll BAG den personuppgiftsansvariges överklagande och skickade tillbaka målet till den lägre instansen, så att domstolen kan fatta beslut i sakfrågan och ta hänsyn till videoinspelningen som ett giltigt bevismedel.