Verwaltungsgericht Hannover (VG Hannover) anser att en bensinstation i allmänhet får lagra kamerabevakningsmaterial i högst 72 timmar enligt dataskyddsförordningen (GDPR).
Av domen framgår att en personuppgiftsansvarige drev en 24-timmars självbetjäningsbensinstation med en detaljhandelsbutik. Efter ett klagomål begärde Datenschutz Niedersachsen (LfD Niedersachsen) att den personuppgiftsansvarige skulle tillhandahålla information om kamerabevakningen. I sitt svar till LfD Niedersachsen angav den personuppgiftsansvarige att företaget installerat kameror i butiken och utomhus, inklusive området för självbetjäningsbensinstationen. Inspelningarna lagrades på en hårddisk i cirka sex till åtta veckor.
LfD Niedersachsen ålade den personuppgiftsansvarige att begränsa lagringstiden för inspelningarna. I händelse av icke-genomförande, ofullständigt genomförande eller sent genomförande, hotades företaget en sanktionsavgift. LfD Niedersachsen förklarade vidare att myndigheten inte invände mot artikel 6.1 (f) GDPR som rättslig grund för kamerabevakningen, men att all kamerabevakning inkräktar på fysiska personers grundläggande rättigheter varför inspelningar bör raderas omedelbart om de inte längre är nödvändiga för att uppnå de syften för vilka de samlades in. Även om det inte finns några strikta lagringstider angivna i GDPR, baseras lagringstiderna enligt LfD Niedersachsen på nödvändigheten av lagring. Med hänsyn till dataskyddsprinciperna om uppgiftsminimering enligt artikel 5.1 (c) GDPR och lagringsminimering enligt artikel 5.1 (e) GDPR ansåg LfD Niedersachsen att radering bör ske regelbundet efter 48 timmar. Med hänsyn till icke arbetstid på helgen är 72 timmar acceptabelt, och ännu längre lagringsperioder kan accepteras på allmänna helgdagar.
Den personuppgiftsansvarige överklagade LfD Niedersachsens beslut till VG Hannover. Enligt VG Hannover är det tillåtna ändamålet med kamerabevakning att förhindra och spåra brott, i synnerhet skadegörelse och egendomsskador. För detta ändamål hade den personuppgiftsansvarige rätt att samla in och lagra inspelningarna. VG Hannover ansåg dock att det inte var nödvändigt att spara dessa inspelningar i sex till åtta veckor för att uppnå ändamålet, utan att 72 timmar var tillräckligt för att fastställa om vandalism eller skada inträffat och, om så var fallet, därefter titta på inspelningarna. Om inspelningarna sedan ger ytterligare information om ett brott, har en personuppgiftsansvarig rätt att lagra det under en längre tidsperiod.