Datenschutzbehörde (DSB) anser att operatören av en sökmotor måste radera en länk till en databas som innehåller den registrerades hemadress.
Av beslutet framgår att den registrerade är en expert som är certifierad av domstol och som sådan finns han eller hon i den österrikiska federala justitieministerns offentligt tillgängliga databas över domstolsexperter. Den personuppgiftsansvarige driver en sökmotor online och har kontor i Österrike, Irland och USA, som alla är separata enheter.
Den registrerade publicerade en analytisk artikel om historiska händelser i Balkanregionen på sin LinkedIn-sida och fick därefter dödshot från okända personer. När den registrerades namn skrevs in i den personuppgiftsansvariges sökmotor dök en länk upp till databasen över domstolsexperter, där den registrerades bostadsadress angavs. Den registrerade begärde att den österrikiska enheten för sökmotorn skulle ta bort länken via ett onlineformulär. Den österrikiska enheten vidarebefordrade begäran till den amerikanska enheten och hävdade att den varken var juridiskt behörig eller faktiskt kapabel att behandla begäran om radering. Den amerikanska enheten vägrade att radera länken med hänvisning till att bostadsadressen ingår i en offentlig databas för det österrikiska rättsväsendet och att allmänhetens intresse av att få tillgång till databasen därför väger tyngre än den registrerades intresse av att bli bortglömd.
Därefter lämnade den registrerade in ett klagomål till den österrikiska dataskyddsmyndigheten Datenschutzbehörde (DSB) mot den amerikanska och österrikiska enheten. Under förfarandet frågade DSB den irländska dataskyddsmyndigheten om den irländska enheten var ansvarig för begäran om radering, vilket den irländska dataskyddsmyndigheten förnekade och pekade på den amerikanska enheten som ansvarig för sådana begäranden.
DSB ansåg att den personuppgiftsansvariges amerikanska enhet var tvungen att radera länken till databasen över domstolsexperter inom två veckor i enlighet med artikel 17.1 (d) GDPR eftersom behandlingen var olaglig enligt artikel 6 GDPR och undantaget i artikel 17.3 (a) GDPR inte var tillämpligt.
DSB resonerade att artikel 6.1 (f) GDPR och artikel 17.3 (a) GDPR inte var tillämpliga eftersom den registrerades intresse av integritet vägde tyngre än den personuppgiftsansvariges berättigade intresse av att driva en sökmotor på internet samt allmänhetens intresse av att använda sökmotorn. DSB avvisade den personuppgiftsansvariges argument att behandlingen var laglig eftersom databasen var allmänt tillgänglig. DSB konstaterade att databasens syfte var att göra det lättare för domare att hitta ett lämpligt expertvittne i domstolsförfaranden och att detta syfte också kunde uppfyllas utan att sökmotorn indexerade databasen, eftersom domare använder databasen direkt utan att först använda sökmotorn. DSB avvisade också argumentet att den registrerade direkt borde ha begärt att databasen skulle raderas från databasen i stället för att avhämta referenser från sökmotorn. DSB konstaterade att detta alternativ inte var genomförbart eftersom den registrerade inte längre skulle betraktas som expertvittne i domstolsförfaranden och därför inte skulle kunna utöva sitt yrke.
När det gäller klagomålet mot den österrikiska enheten konstaterade DSB att det i det onlineformulär som den registrerade använde för att begära radering stod klart att begäran skulle vidarebefordras till den amerikanska enheten. DSB drog därför slutsatsen att den registrerade genom att använda onlineformuläret endast begärde radering från den amerikanska enheten och inte från den österrikiska enheten, och avvisade därför klagomålet som ogrundat och undersökte det inte vidare.