Den österrikiska federala domstolen Bundesverwaltungsgericht (BVwG) anser att den österrikiska dataskyddsmyndigheten der Datenschutzbehörde (DSB) inte har haft rätt att avvisa ett klagomål som uppenbart orimlig enligt artikel 57.4 i dataskyddsförordningen (GDPR). Enligt BVwG har DSB inte visat att det specifika klagomålet liknade andra klagomål som lämnats in av samma registrerad.
Av domen framgår att den personuppgiftsansvarige är en psykoterapeut och den registrerade är hans patient. Ungefär fyra år efter det att terapin upphört begärde den registrerade tillgång till sina uppgifter. Terapeuten svarade att inga personuppgifter fanns under behandling. Den registrerade var skeptisk och lämnade in ett klagomål till DSB. DSB ansåg att klagomålet var uppenbart orimlig eftersom 86 andra klagomål som den registrerade lämnat in fortfarande var under behandling hos myndigheten och avvisade därför att behandla klagomålet enligt artikel 57.4 GDPR. Den registrerade överklagade detta beslut till BVwG. Under domstolsförfarandet skickade DSB en förteckning över alla pågående ärenden till BVwG utan att nämna innehållet i ärendena.
BVwG ansåg att DSB:s avslag var olagligt eftersom DSB inte kunnat visa att det aktuella klagomålet och de tidigare klagomålen var likartade. BVwG klargjorde att enligt den sista meningen i artikel 57.4 GDPR är det dataskyddsmyndigheten som har bevisbördan för att visa att begäran är uppenbart orimlig. Domstolen konstaterade därefter att mängden klagomål är en viktig faktor för att avgöra om ett klagomål är uppenbart orimlig eller inte. BVwG konstaterade dock också att klagomålet måste vara av repetitiv karaktär, vilket endast inträffar när det aktuella klagomålet och de tidigare klagomålen är (nästan) identiska. I det aktuella fallet drog BVwG slutsatsen att DPA inte visat att klagomålen var (nästan) identiska, eftersom myndigheten endast lämnat en förteckning över de pågående klagomålen utan att beskriva deras innehåll och likheter.