AI-förordningen reglerar AI-system under hela livscykeln. Ett centralt begrepp som bland annat styr om en aktör omfattas av AI-förordningen och vilken roll aktören har är ibruktagandet av systemet.
I artikel 3.11 AI-förordningen definieras ibruktagande som ”leverans av ett AI system för första användning direkt till tillhandahållaren eller för eget bruk i unionen för dess avsedda ändamål.” Begreppet omfattar således både leverans för första användning till tredje part samt intern utveckling och användning.
Med AI-systemets avsedda ändamål avses ”den användning för vilken ett AI-system är avsett av leverantören, inbegripet det specifika användningssammanhanget och de specifika användningsvillkoren, enligt specifikationerna i de uppgifter som tillhandahålls av leverantören i bruksanvisningen, reklam- eller försäljningsmaterial och uttalanden samt i den tekniska dokumentationen” (artikel 3. 12 AI-förordningen).
Ett exempel på ibruktagande är ett företag utanför EU som utvecklar ett AI-system för biometrisk fjärridentifiering. Företaget levererar systemet till en brottsbekämpande myndighet eller till ett privat företag som är etablerat i en medlemsstat för att det ska användas för första gången. Detta innebär att systemet det tas i bruk.
Ett annat exempel är en offentlig myndighet som internt utvecklar ett AI-system för poängsättning. Myndigheten använder sedan systemet för att förutsäga risken för att bidragsmottagare ska begå bedrägerier. Detta innebär att myndigheten att systemet tas i bruk.