Ett av Tysklands största universitet, Technische Universitet München (TUM), har nekat en sökande tillgång till ett mastersprogram då han använde ChatGPT som hjälpmedel i samband med ansökan. Beslutet har bekräftats av en domstol.
Den sökande lämnade in en uppsats som han tagit fram med hjälp av ChatGPT i samband med hans ansökan till mastersprogrammet. ChatGPT och liknande verktyg för generativ AI var dock inte tillåtna enligt ansökningsreglerna enligt vilka sökande måste skriva uppsatsen helt själva. De sökande var även tvungna att lämna in en skriftlig försäkran om att de faktiskt gjort detta. Universitetet upptäckte bedrägeriet och nekade sökanden tillgång till mastersprogrammet, vilket han överklagade Verwaltungsgericht München (VG München).
Av domstolens beslut framgår att universitetet upptäckte bedrägeriet dels genom maskinell granskning med hjälp av ett mjukvaruverktyg, dels genom mänsklig granskning av flera professorer. Den maskinella granskningen visade att 45 procent av uppsatsen med hög sannolikhet tagits fram av ett verktyg för generativ AI. I samband med professorernas granskning konstaterades att uppsatsen var ”för bra”. Dess perfektion, meningsbyggnad och textorganisation avvek från vad som skulle förväntas av den sökande utifrån dels hans och genomsnittliga sökandens livserfarenhet, dels en annan uppsats som den sökande lämnat in ett år tidigare när han sökte programmet för första gången. Den gamla uppsatsen var mycket sämre än den nya. För att vara säker på sin sak om sökandens bedrägliga agerande ställde professorerna ChatGPT uppsatsuppgiften. Texten som tog fram var påfallande lik sökandens text vad gäller struktur, indelning och slutsats.
Den sökande anförde att han missgynnats på grund av att ”hans uppsats var för bra”. Dessutom hade universitetet endast gjort antaganden och inte lagt fram några bevis. Han förklarade uppsatsens bra kvalitet genom att han lagt ner mycket tid och arbete. Vidare påstod han att ChatGPT inte var kapabel till ta fram uppsatsen som han skrivit.
Domstolen avfärdade sökandens argument och gick på professorernas linje. De ansågs ha tillräcklig sakkunskap för att känna igen avvikelser som inte enbart kunde förklaras av skillnader i sökandenas prestationer. Deras iakttagelse att uppsatsen hade en exceptionell nivå av innehållstäthet, som inte ens erfarna akademiker lätt kunde uppnå, var därför betydelsefull. Enligt domstolen borde den sökande ha förklarat hur han kunde skriva en sådan enastående text, vilket han inte gjort. Domstolen fastställde därför universitetets beslut att stänga av den sökande från programmet.