Bundesverwaltungsgericht (BVwG) anser att EU-rättens principer om likvärdighet och effektivitet inte kan hindra en nationell lagstiftare från att införa en ettårig tidsfrist för utövandet av rätten att inge klagomål enligt artikel 77 dataskyddsförordningen (GDPR).
Av domen framgår att en registrerad lämnat in ett klagomål till Datenschutzbehörde (DSB) angående överträdelser av GDPR. DSB avvisade klagomålet eftersom det hade lämnats in mer än ett år efter det att den registrerade fått kännedom om den påstådda överträdelsen. Den registrerade överklagade detta beslut till BVwG för brott mot artikel 77 GDPR.
BVwG klargjorde att artikel 77 GDPR, som föreskriver rätten att lämna in ett klagomål till DSB inte fastställer någon tidsfrist för utövandet av en sådan rättighet. DSB:s verksamhet regleras dock av nationell processrätt inom ramen för artikel 58.4 GDPR. I avsaknad av regler som behandlar frågan, är specifika regler som styr förfaranden inför DSB, enligt BVwG föremål för principen om medlemsstaternas processuella autonomi. De enda gränserna för en sådan bred handlingsfrihet för medlemsstaterna är likvärdighetsprincipen, enligt vilken processuella garantier avseende europeiska rättigheter inte får vara lägre än garantier som fastställts i samband med enbart nationella rättigheter, och effektivitetsprincipen, som anger att utövandet av europeiska rättigheter inte ska göras omöjligt eller orimligt svårt i praktiken.
I det aktuella fallet påpekade BVwG att den ettåriga preskriptionstiden gällde både för klagomål som rörde GDPR och klagomål som uteslutande grundades på nationell rätt. BVwG ansåg att det skydd som den österrikiska lagstiftaren erbjuder därför respekterar likvärdighetsprincipen. Dessutom ansåg BVwG att införandet av en tidsfrist var nödvändig, eftersom bedömningen av alltför gamla överträdelser av GDPR i praktiken skulle vara mycket svår, om inte omöjlig. Mot bakgrund av ovanstående avslog GVwB den registrerades överklagande.